Inga True Blood fans har väl missat att serien börjat igen, ikväll går det tredje avsnittet av säsong tre på amerikansk tv.

 

Redan efter två avsnitt tillkännagav True Bloods skapare Alan Ball att serien blivit förnyad till en fjärde säsong. “I am beyond thrilled to be able to continue working with this amazing cast and crew. This is the most fun I have ever had.” säger Ball till Entertainment Weekly.

 

Säsong 4 kommer alltså att gå sommaren 2011, innan dess har man 10 avsnitt kvar att njuta av.

Såg denna artikel idag, riktigt bisarrt. Den här mannen med hästhuvud har setts på flera ställen runt om i världen, och tillslut fastnade han även på Google Maps. På bilden ovan befinner han sig på Hardgate Aberdeen City, Skottland. Den så kallade "hästpojken" är nu internetkändis och BBC vill få reda på hans rätta identitet.

När jag först läste artikeln trodde jag bara att det var frågan om en person som gör en bisarr grej och hamnar på nyeheterna, men det visar sig att folk tror på det här! De tror alltså att han är "verklig", en människa med hästhuvud, inte en människa med hästmask. Vad är det med folk egentligen? Hur kan de tro det?

Andra har "bevis" att han egentligen är en människa (duh), eftersom man kan se på Google Maps när han tar av sig masken;

 

 

Även om jag inte tillhör dem som tror han är en riktig horseman (of the apocalypse?) så måste man ju ge karln cred. Hur bisarr är man på en skala om man står och väntar mitt på en lugn gata med en hästmask på huvudet, för att man kanske kan hamna på Google Maps?
Eller är han bara allmänt underlig och går runt med hästhuvud ständigt, som en rolig (weird) grej?

Läskig ser han ut i alla fall, jag kommer drömma mardrömmar om det här nu.


Om någon känner sig sugen på att ta efter - och inte har ett äkta hästhuvud mellan axlarna - så finns maskerna på bland annat Funnyproducts.se för 228kr. Finns i vitt också, den var nästan mer creepy.

 

 

UPDATE 2010-06-28:

 

Klicka på bilden för att komma till artikeln

 

Nu har han setts i Stockholm också, eller rättare sagt i oktober förra året. Det behöver väl dock inte vara samma person, som folk verkar tro?

 

I februari lade jag ut en teaser på kommande Dr. Pepper reklam, med KISS-basisten Gene Simmons i huvudrollen (läs inlägget här). Dock följde jag aldrig upp med hela reklamfilmen! Rolig, stackars Gene blir driven med av sin son;

 

 

Dr. Pepper Cherry. Jag har alltid trott att vanlig Dr. Pepper också smakar körsbär, och en aning vanilj. Blandar man Bacardi Torched Cherry med Coca Cola smakar det Dr. Pepper, då borde väl Dr. Pepper smaka körsbär? Smakar den här mer körsbär då eller what's the deal?

 

 

Den här är ett fenomen som jag börjar märka mer och mer i bloggar. Personen lägger upp en bild, sedan som bildtext kommer en ursäkt i stil med "Ja, jag är ju ingen fotograf men så här blev bilden" What's up with that?

 

Vaddå "jag är ingen fotograf"? Nej, många av oss har inte det yrket. När är man fotograf då? Ska man ha en speciell utbildning? År av erfarenhet? Båda?

 

Svenska akademiens definition av ordet fotograf: person som yrkesmässigt utövar fotografisk porträttkonst.

Om någon säger fotograf så tänker jag på Nigel Barker, eller svenska Bingo Rimér. Däremot vet jag många som inte är fotografer till yrket, men som ändå tar otroligt fina bilder.

 

"Jag är ju bara en hobbyfotograf/amatörfotograf" är ett annat vanligt uttalande. Igen, måste man vara fotograf dvs ha det yrket för att ta fina bilder?

 

Själv har jag alltid tyckt om att fotografera. Jag är inte heller någon fotograf. Inte hobbyfotograf heller för den delen, orka lägga sig i ett fack. Jag tycker om att ta kort, det är ett intresse. Jag tycker att bloggen blir finare med bilder och jag lägger upp de bilder jag blir mest nöjd med.

 

På bilderna jag tog under KISS-konserten ursäktade jag mig faktiskt en aning. Skyllde på att fotona var tagna på långt avstånd med dålig kamera. Dock var jag då mest sur för man inte fick ta med sig systemkameror in på området, då hade bilderna blivit bättre. Jag gillar inte kompaktkameror överlag.

 

I övrigt är jag ganska ego och gillar bilderna jag visar upp. Annars skulle jag nog inte visa upp dem.

 

Många som använder sig av ursäktsystemet söker säkert bekräftelse att bilden är bra trots att människan inte är fotograf. Andra är bara rädda för vad folk ska tycka och tro. Vissa tänker säkert inte på varför de skriver på det viset.

 

Någon som känner igen det här?

Ja, jag är fullt medveten om "felstavningen" på Midsomer, men detta blev lite av en ordvits lagom till midsommar. Midsommarafton. Jag visste inte ens att det var idag, trodde det var imorgon.

Har aldrig riktigt förstått varför man firar midsommar. Rent historiskt vet jag varför, Johannes Döparen, sommarsolståndet och allt det där. Men varför är alla så uppjagade över denna så kallade högtid?

Ännu en anledning att supa, är det det som lockar? Eller kanske en anledning att umgås med nära och kära. Men antagligen mest alkoholen.

Att barn gillar det traditionella firandet och dansen kring midsommarstången, det förstår jag. Varför man dansar kring en gigantiskt fallossymbol har jag mindre förståelse för. Fruktbarheten i moder jord, antagligen.

När jag var liten gick jag alltid till Bygdegården en bit från vårt hus och dansade. Ensam. Hur fick jag det, kan man undra. Har inget minne av att mina föräldrar eller någon annan följde med någon gång. Roligt var det i alla fall.

Idag är en dag som alla andra för min del. Kristoffer jobbar och jag är hemma. Blev inbjuden till min bror på firande (dvs supning), men tackade nej. Det går inga bussar här i helgen så jag måste vara hemma och skjutsa karln till och från jobbet.

Nu ska jag fortsätta på mitt Dexter-maraton. Allas vår favoritseriemördare.
Midsummer Murders. Glad midsommar, till er som firar!

Pappa ringde precis och berättade att han (på eget bevåg) bokat biljetter och hotellrum på Strand till Gatufesten!

Kristoffer och jag hade tänkt gå på lördagen, men sedan vi flyttat till Härnösand känns det drygt att åka fyra mil fram och tillbaka mitt i natten.

Hotell blir perfekt! Jag har faktiskt aldrig bott på hotell i Sundsvall, trots att det är min kära hemstad.



Hotell Strand är dessutom var flera av artisterna övernattar, så man kanske får slåss om äggröran med Ralf Gyllenhammar morgonen efter ;)

10 juli är det alltså som gäller för vår del. Jag vill se Mustasch och Johnossi, pappa är sugen på Accept. Samtliga artister är med ovan.

Biljetter finns fortfarande att köpa, ses vi där?

Fredde skickade länk till den här artikeln på msn. Det finns väl ingen som inte smälter av en söt kissemiss, och de här var bedårande! Att de blir desto otäckare som vuxna är en annan femma.

Tre sibiriska tigerungar föddes i Kolmårdens djurpark (heter det "i Kolmården"? Jag skulle säga "på Kolmården". I djurparken. Nu går vi efter artikeln) den sjunde juni och är nu mogna för att möta djurparkens besökare.

F5 igen!

Efter mycket förfrågningar (läs tjat) från nära och kära angående inlägg om Stockholmsresan, så börjar det närma sig!

Har redigerat samtliga bilder idag, låter rimligt att de hamnar här inom kort.

Nu ska jag hämta Kristoffer på jobbet, förhoppningsvis blir det pics efter det!

Tidigare turné-setlist, vad det blir i Sthlm vet jag inte fo sho.

 

 

Lördag den 12e juni ser jag KISS i Stockholm för andra gången. Låtlistan verkar bra. Stort plus att Firehouse är med denna gång, däremot är inte Strutter med. Och I Was Made For Loving You, givetvis. Inte för att jag gillar den så jättemycket numera, men det var min favoritlåt när jag var liten.

När jag var liten trodde jag även att Tommy Thayer hette "timotej", som växten alltså. Något som jag garanterat kommer få höra imorgon.

Beth är ett konstigt låtval. Peter Criss skrev låten 1976 åt sin fru, men nu ska den alltså sjungas av nuvarande trummisen Eric Singer. Tydligen blev den tillagd i setlist i Tyskland 3/6 eftersom Paul var förkyld och behövde vila rösten. Men den verkar vara kvar fortfarande, bummer.

Modern Day Delilah, Say Yeah och I'm an Animal är ju från KISS senaste album Sonic Boom, kan bli intressant att höra live. Jag tycker däremot att Gene borde sjunga Russian Roulette istället för I'm an Animal! Det är enligt mig den bästa låten på albumet och även min ringsignal ♥
Stand är en annan favorit på Sonic Boom, men den är kanske inte live-material.


Hursomhelst så tror jag att det kommer bli AWESOME! Förband är Europe och Mustasch, härligt.
Ska försöka att inte börja gråta som en 10-årig tjej som ser Westlife live, som jag gjorde förra gången. Alla 10-åriga tjejer; "what? Westlife, vad är det" Ja, jag är skitgammal. Justin Bieber då, eller nån annan som småtjejer gillar.


Är i Stockholm 12-13 juni, uppdaterar när jag kommer hem!

 

Love Gun, Stockholm 30 juni 2008.

 

...säkert fler än en gång. Imorgon bär det av till huvudstaden Stockholm och KISS-konserten på Stadion. Can't wait. 30 maj 2008 såg jag dem förra gången och nu är det dags igen.

 

Idag har jag gjort iordning allt inför resan, eller jag håller på rättare sagt. Färgat håret, laddat kameror/mobil/iPod, packat åt både mig och karln, testat så bilen fortfarande startar...

 

Mest nervös är jag över att lämna Dante ensam! Förmodligen skiter han fullständigt i om vi är hemma eller inte, så jag hoppas att det går bra. Vi är ju bara borta ett dygn ungefär.

 

Imorgon;

• Åker vi kl.8:30 från Härnösand.
• 10:00 från Sundsvall.
• Anländer i Stockholm sisådär 4-5 timmar senare, beroende på antal stopp.
• Checkar in på hotellet.
• Äter middag.
• Konserten börjar 19:00, förband är Mustasch och Europe!

 

Hemfärden sker på söndag eftermiddag.

 

Vi har sittplatser den här gången. Skönt att få sitta, trots att man kommer närmare och det är mer feeling med ståplats.

 

Jag kommer inte kunna skriva någonting här förrän vi är hemma igen, då jag inte har någon dator att ta med mig. Man lär väl ändå vara rätt slut efter resan.

 

Dock ska jag ta en massa bilder och berätta allting i efterhand :)

Gårdagen började med frukost på balkongen. Kalaspuffar, javisst! Kristoffer har inspirerat mig att äta flingor som jag vanligtvis inte gillar. Filmjölk har han dock inte fått mig att gilla. det blir vanlig mjölk.

Jag klev upp klockan nio för att hinna med morgonrutinerna innan pappa kom. Vi hade bestämt klockan elva, så jag latade mig ute i finvädret i nästan två timmar.

 

Balkongen. Frukosten slut.

 

 

 

Riktigt fint väder, 22 grader och sol.

 

 

 

Pappa anländer 10:40. Man får fina ögon i motljus!

Pappa hjälpte mig att byta batteriet i bilen, så nu fungerar den igen! Som tur var är det inget annat fel, men batteriet lär inte ha bytts ut på nitton år heller. Nu är pärlan lika awesome som vanligt, racerbilen ♥





Efter mekandet bjöd jag på tabouleh som blev uppskattat! Inte så konstigt eftersom det är jättegott.





Jordgubbar blev det också. Svenska till och med, 30kr/liter. Vaniljglass till är ett måste, ingen grädde här inte.





Jag fick en matberedare av pappa, som jag önskat mig när jag fyllde år. Nu blir bakandet enklare, ska nog inviga den med en cheesecake.




Fick även mitt halssmycke från Tradera på posten! Karin Måhammar har gjort det, jättesött :)


Det blev en dag i bilder, men det är väl bara bra. Tack för en trevlig dag pappa, du är välkommen åter!

För ett tag sedan beställde jag två saker som jag hoppades hinna få till den tolfte; ett par nya Converse samt en kompaktkamera. Som tur var fick jag båda idag! Gick till posten (har fortfarande ingen bil. Latmask.) och hämtade ut dem i värmen. 20 grader varmt och regn, ingen vidare kombination att ta en långpromenad i.

Skorna satt som en smäck och kameran verkar riktigt bra. För att vara en kompakt, systemkameran är såklart hundra gånger bättre. Har svårt att släppa den.

 

Samsung PL150. Vidvinkel. 12,4 miljoner pixlar. HD-video, 720p. Dubbla skärmar.

 

 

 

Babyblå Converse Light. Fotade med nya kameran, Samsung PL150.

 

Såhär extremt fresh var jag när jag kom hem från posten, blev svettigt i sista uppförsbacken. Kameran verkar som sagt helt okej.

 

Anledningen till att jag tog mig i kragen och köpte en kompaktkamera är för att jag ska kunna fota (över huvud taget) under konserten på lördag. Hur bra bilderna blir är ju omöjligt att säga, men det är bättre än inget.

Jag kan nog med gott samvete lämna min älskling Nikon D60 hemma i alla fall.

 

Eftersom kamerafrågan har hängt i luften länge bestämde jag mig för att kontakta Eventim (arrangören) idag. Skickade ett mail och tänkte ringa på fredag om jag inte hört något. Fick svar efter tjugo minuter! Guld värt. Det var i alla fall som jag trodde:

 

 

 

Nu ska jag snart lägga mig. Pappa kommer hit och hjälper mig med bilen imorgon förmiddag, hoppas att vi för till det!

 

Good night.

Idag fyller världens bästa pappa 61 år! Hoppas du får en fin födelsedag, jag älskar dig ♥

Dagen började som vanligt med att Dante skrek i högan sky klockan fyra på morgonen. Det satt en liten mal i taket som han i nådde. Som vanligt. Jag klev upp, gav honom mat och vatten, gick och lade mig igen. Han var tyst till klockan sex. Samma procedur. Till klockan åtta. Samma procedur. Varför skaffa barn när man redan har en katt som kräver all uppmärksamhet dygnet runt.

Kristoffer jobbade 8.45-17.30 och jag tog faktiskt sovmorgon till elvasnåret, det var länge sedan jag sov så länge. Pappa ringde vid halv ett och då hade jag fortfarande kraxig morgonstämma. Han sa att han kunde komma hit och hjälpa mig med bilen på torsdag förmiddag, snällt.

Igår testade jag mitt första pass av aerolates, alltså en mix av aerobics och pilates. Det var såklart skitjobbigt eftersom jag inte tränat på åratal. Idag har jag träningsvärken från helvetet, men det är skönt att känna att någonting händer. Rätt kul i alla fall så det fortsätter jag nog med.

Kristoffer ringde när han slutat och frågade vad han skulle köpa på hemvägen. Nu när vi inte har bil måste man passa på att handla mat när man har tillgång till buss.
Jag hade planerat tabouleh (bulgursallad) och det blev gott som vanligt. Att karln glömde köpa bulgur var en minor setback, men vi hade så det räckte hemma.


Jag fick mina nya Converse på posten idag. Mina babyblå light som jag skrev om en gång innan. Har inte hämtat ut dem än dock. Förhoppningsvis kommer ännu ett paket imorgon och då kan jag ta dem samtidigt.

Är för övrigt fortfarande torn huruvida jag ska investera i en ny dator eller inte. Har länge velat ha en Macbook Pro, men är för snål för att köpa en. Köper jag en så lär jag ha en dator som funkar flera år framåt, däremot så kommer den kosta mig nästan hälften av pengarna jag äger. Illa.


Nu ska jag baka en kaka tror jag. Måste ha någonting att bjuda på när pappa kommer. Kanske bättre att baka imorgon då? Pappa äter ju inte ens sötsaker. Äh what the hell, jag gör en kaka.

Toodles.

 

Bild från i lördags. Sockerkaka med blåbär och hallon.

 

 

Som jag skrev på Facebook igår så har min bil sett bättre tider. Under de två år den varit min har den aldrig krånglat det minsta, trots att den nu är nitton år gammal.

 

Jag skulle hämta Kristoffer på jobbet igår och då var den stendöd. Eller batteriet är dött snarare. Jag ringde far som kommer hit på torsdag och kollar på åbäket.

 

Sedan man skaffade körkort och bil har man blivit extremt lat när det kommer till kollektivtrafik och längre promenader. Jag avskyr att åka buss, och sedan vi flyttade till minimala Härnösand är det svårt att göra det också eftersom det går typ två bussar om dagen.

 

Att gå överallt var man van vid förr men nu blir det plötsligt väldigt jobbigt. Gå och handla till exempel. Bära matkassar i en kilometer lång uppförsbacke. Nej tack. I'm lazy.

 

Förhoppningsvis fixar det sig med det nya batteriet, annars blir det kris på lördag. Då vi ska till Stockholm och KISS (har jag nämnt detta förut?) och måste ta oss till Sundsvall aptidigt på morgonen.

 

Som tur är har jag en underbar pappa som alltid ställer upp! Jag bjuder på kaffe torsdag förmiddag, du är välkommen att meka.

Här kommer lite bilder från mina två födelsedagskalas! Det blev ett för Kristoffers familj och ett för min, tror inte alla skulle få plats samtidigt. Jag tog sammanlagt 129 bilder, så det här är långt ifrån alla.

Det är 6 dagar till KISS och jag lade upp en tillfällig header i ära av konserten. Om man skulle glömma bort den. Och för att jag är kär i Palle.

Förövrigt. Jag har hur mycket bilder som helst, från kalasen och på alla presenter! Det får nog bli imorgon, nu ska jag ha söndagsmys.

Tack för all uppvaktning! Facebook, sms, msn, telefon, i person osv. Jättetrevligt :)

Är vi oss lika? Kristoffer har blivit snyggare med åren. Jag ser mer weird ut på den nya bilden. Bytt plats har vi gjort också.

Idag är det 5 år sedan jag träffade Kristoffer för första gången! Tiden har gått väldigt fort, samtidigt kan jag inte riktigt minnas hur det var innan vi var ihop.

Den fjärde juni 2005 var det gyllene datumet. På min 16-årsdag träffades vi, och det var den bästa födelsedagspresent jag någonsin fått.

Klockan elva hade vi stämt träff på Sundsvalls busstation. Vi hade pratat på msn i några månader men aldrig träffats i verkligheten, inte ens pratat i telefon (hur tillät mina föräldrar detta egentligen?).

Gåendes mot busstationen ringde jag hans mobilnummer. På håll såg jag en kille ta upp sin telefon och svara, och det var han. Min första tanke var att han var snyggare i verkligheten än på bild. Konstiga cambilder skickade över internet var det enda jag sett, jag är ju fortfarande känd för att klaga på Kristoffers fotograferingsskills.

Jag vinkade för att han skulle se mig, vi lade på luren och gick mot varandra. En tafatt kram, och jag kommer ihåg hur han klev mig på tårna. Smooth redan då, älskling!

Vi spenderade dagen på stan, åt mjukglass och såg filmen The Pacifier på bio. Vansinnigt dålig film, men sällskapet var ju desto bättre.

Det jag tyckte var härligast var att vi kunde prata så naturligt. Trots att vi knappt pratat annat än i text innan så blev det inte konstigt elller pinsamt. Han hade en fin röst och var bra på att lyssna.

Denna första dag avslutades klockan nio på kvällen, när Fredde kom och hämtade mig. F blängde lite storbrorbetonat genom vindrutan, men Kristoffer fick ändå en godnattpuss. Vår första.

5 år har gått sedan den dagen. Härliga dagar, ledsna dagar. Efter ett år förlovade vi oss, efter ungefär fyra flyttade vi ihop. Jag hoppas vi får många, många fler år tillsammans.

Tack för att du finns i mitt liv Kristoffer, jag älskar dig mer för varje dag som går!

Haha vad hemskt! K i smink och hatt, what's up with that? Glada ser vi ut iaf.

 

Michelle är jätteliten här! Jag har samma tröja på alla bilder.

 

Mamma tar kort vilt (undrar var man ärvt det). Kristoffer är inte riktigt van än.

Den här underbara låten spelades inne på OK när jag var där och hämtade ut ett paket tidigare idag. Nostalgi. Kan det vara nostalgi när någonting bara är tre år gammalt? Jag fick i alla fall den där glada, varma känslan i magen när jag hörde Mange på radion. Sjöng med och gjorde någon liten dans/headbang/gung i takt, vilket drog konstiga blickar till sig inne på macken.

Med den här låten fastetsad i mitt huvud - och förhoppningsvis i ditt också - säger jag godnatt. Imorgon är en helt ny dag. Kristoffers och min 5-årsdag. Och min födelsedag också faktiskt. 21 år. 21-årskris? Nja.

Jag ska baka kakor och städa hela dagen, inte så vidare roligt. Lägga upp lite roliga, fem år gamla bilder här också. Fem år, är det nostalgi då? Blir jag nostalgisk när jag ser Kristoffer? Inte direkt, jag ser honom varje dag ju. Om jag skulle vara utan honom i några år, skulle jag då bli nostalgisk när jag träffade honom igen? Nej, nu blandar jag ihop nostalgi och saknad.

Jag får i alla fall någon liknande känsla när jag kollar på bilderna från 2005. Alla ser så annorlunda ut. Ändå så lika. Fångade ögonblick i livet som man aldrig skulle minnas om det inte fanns en kamera med i bilden. Man tar för lite real life foton egentligen. För få ögonblick, för mycket poserande. Man dokumenterar bara de "viktiga" stunderna, men allt är ju viktigt. Allt det man inte skulle minnas om det inte fanns med på bild. Verkligheten.

Nu har jag talat ut lite. Godnatt.

I tisdags var Kristoffer och jag i Birsta. Vi var båda på jakt efter nya skor, och jag tänkte försöka hitta en ny klänning. Ett nytt duschdraperi, glasunderlägg och en mjölkkanna var prioritering 2.

Efter att ha gått i alla skoaffärer och provat ett tiotal skor hittade jag äntligen ett par som jag föll för. Det var ballerina jag var ute efter, men alla butiker verkar endast ha gladiatorsandaler! Sådana ska jag också köpa så småningom, men något annat kan man väl få välja på?



Ballerina från Tamaris, 599kr. I know, vansinne. Men förhoppningsvis håller de i några år.

Nu är jag sådär dålig på att uppdatera igen! Inte skrivit sedan i lördags, och de här bilderna skulle upp på lördag kväll egentligen.

Som jag skrev i förra inlägget så var jag på den årliga bil/MC/prylmarknaden på Bergsåkers travbana, Sundsvall.

Var där med pappa och Fredde, här kommer dagen i bilder!

 

Bergsåker, hur kunde jag flytta därifrån egentligen? ♥

 

 

Pappa flinar upp sig när kameran kommer fram, Fredde är som vanligt anonym.

 

 

Vid marknadens ingång. Ser lovande ut.

 

 

 

Mycket folk och mycket bilar.

 

 

Pappa-razzi. Pappa handlar och Sara smygfotar.

 

Pappa bjöd på fika. Detta för 30kr, billigt!

 

 

Nu blir det en massa bil-pics, såklart;

 

 

 

 

Fin gammal Porsche. Min drömbil, fast i svart då, givetvis.

 

 

 

 

Exakt en sådan här Mercedes jag var ute efter när jag skaffade min bil. Finns dock inga i sådant här fint skick!

 

 

Vacker. Fanta-burken ger lite feeling också, färgaccent. Not.

 

 

Det var marknaden för det här året! Pappa skulle på fotboll kl.16, och jag blev bjuden på middag av Fredde innan det var dax att åka hem. Var så glupsk att jag glömde att ta en bild först!

 

Dock hittade jag en från den 5 februari på Facebook, tur att jag alltid fotar min mat! (och att jag alltid tar samma sorts skrov)

 

 

Max de Luxe. Tack Fredde :)