Som jag skrev på Facebook igår så har min bil sett bättre tider. Under de två år den varit min har den aldrig krånglat det minsta, trots att den nu är nitton år gammal.

Jag skulle hämta Kristoffer på jobbet igår och då var den stendöd. Eller batteriet är dött snarare. Jag ringde far som kommer hit på torsdag och kollar på åbäket.

Sedan man skaffade körkort och bil har man blivit extremt lat när det kommer till kollektivtrafik och längre promenader. Jag avskyr att åka buss, och sedan vi flyttade till minimala Härnösand är det svårt att göra det också eftersom det går typ två bussar om dagen.

Att gå överallt var man van vid förr men nu blir det plötsligt väldigt jobbigt. Gå och handla till exempel. Bära matkassar i en kilometer lång uppförsbacke. Nej tack. I'm lazy.

Förhoppningsvis fixar det sig med det nya batteriet, annars blir det kris på lördag. Då vi ska till Stockholm och KISS (har jag nämnt detta förut?) och måste ta oss till Sundsvall aptidigt på morgonen.

Som tur är har jag en underbar pappa som alltid ställer upp! Jag bjuder på kaffe torsdag förmiddag, du är välkommen att meka.