Ikväll har jag roat mig med att se om Grease för sisådär hundrande gången. I vanliga fall är jag allmänt allergisk mot musikaler, men Grease kan vara en av de bästa filmerna någonsin. Att 70-talets John Travolta är skitsnygg är ju ett plus i kanten.

Jobbet tar fortfarande all min energi, därför blir det lite skrivande. Tyvärr. Ibland undrar jag hur vanliga människor med vanliga jobb bär sig åt för att orka med allting. Kristoffer och jag har knappt utbytt två ord med varandra sedan min VFU började, så hur folk balanserar jobb, familj och intressen är ett mysterium. Man vänjer väl sig, antagligen - det kanske är jag som är ovanligt lat. Men när jag väl gör någonting så måste det få all min uppmärksamhet och energi.

Jag har varken fotat eller skrivit något vettigt på en vecka, jag känner mig som en junkie som inte fått sitt gift.
Har inte ens lyssnat på musik. Ingen musik på nästan två veckor, det är så att öronen blöder. Otrolig trötthet och 0% ork. Hur alla vanliga människor orkar leva sina vanliga liv förblir ett mysterium.